Minns!

Vi har vaknat tillsammans en sista gång
fast, det visste vi inte då
vers – refräng, vers – refräng ebbar ut våran sång
står i hallen, väska i hand, redo att gå.

Kanske träffar du kvinnan i ditt liv
din stora kärlek som en gång för alla stannar
mild, vacker, god, full av liv
jag önskar dig det och jag förbannar
Minns mig
Minns mig!

I doften av vårens första syren
på promenad längst med vår kanal
när du ser ett par skor – inte två – i entrén
någon annan som ber dig om hjälp kring ett val.

Bastuns värme håller spår av min kropp
smaken av mig i 90 procentig choklad
fotspår blänker i solen på klippan där vi tog morgondopp
långsamt gunga i köket till 80-talets balad

Låt din natt rymma drömmar om allt jag var
när du minns hur jag låg på kudden intill
hur vi sent inpå natten på livets frågor sökte svar
lust som blev till en storm i en säng där du nu ligger still

Det är ingen idé att försöka förtränga, sudda ut att jag finns
Minns!
Minns läppar, min hand, mina ljud, minns, minns, minns!

Mina tårar, mitt skratt, min poesi
be till Gud om att få temporär amnesi
lev ditt liv med en annan, vi har sagt tack och hej
men ge upp hopp att glömma
det finns för mycket kvar av mig.