Årsringar

En björk, jag synar dess årsringar slingrar
sig fram likt linjer av tid
för ett andetag sen fanns du här, bredvid nära, liggandes på rygg, så liten
sliten
av att hålla mina ögon mer öppna än stängda
nästa andetag var de sista blöjorna slängda
ljud till stavelser till ord till timlång prosa
bus i blick, hand i hand med vänner ser jag dig på vägen strosa
springa fram på stigar som slingrar
ännu fler årsringar
timlång prosa till ord till stavelser till ljud
du fattar ingenting, asså ba, herregud
dörr som smäller
skäller
ännu en gång kom du hem för sent på kvällen
greppar efter tillfällen
när du ännu lägger huvudet mot mitt bröst
släpper in, ber om tröst
andetagen ökar takt, tiden springer
jag hoppas att du ringer
hör jag mig själv viska när du stänger dörren, kliver ut i ditt egna äventyr
årsringarna blir fler och fler
det är som om tiden flyr
dess skugga sänker sig och färgar håret grått
minns all den tid som gått
sen du låg nära, liten, här bredvid
årsringar
ett visuellt uttryck för tid
jag känner frid
hör henne säga “se där försvann du in i tankeström”
ser henne framför mig, jag vaknar ur min dröm
än är hon bara 9 år
än har jag inga gråa hår
och björken framför mig har bara börjat spira vill fira
den storslagna gåvan fantasier, oro, drömmar ger
att när jag vaknar upp, när dimman skingras
det jag har här och nu jag tydligare ser